Anförande om Stockholm stads budget 2011

Ordförande, fullmäktige, stockholmare!

Jag har sett fram emot att få hålla mitt första anförande i den här talarstolen. Det gläder mig att det just kommer att handla om äldreomsorgen. Min utgångspunkt inför den här mandatperioden i Stadshuset är att frihet och självständighet är varje stockholmares rättighet, och det är vår största skyldighet att arbeta för detta. En av de platser där friheten är som allra viktigaste, skulle jag säga, är inom äldreomsorgen. Vi har i dag en helt fantastisk och omtänksam personal inom äldreomsorgen, men vi måste jobba hårdare med att öka dess status så att fler vill jobba i den och fler vill hamna i den.

Man kan till exempel kolla lite närmare på gymnasieintagningen läsåret 2009. Då studerade endast 500 av ca 35 000 gymnasieelever i Stockholms stad på omvårdnadsprogrammet. Det är riktigt, riktigt dåligt. Varför är inte omvårdnadsprogrammet det allra populäraste i Stockholms stad? Varför tänker inte alla niondeklassare: Yes, vad roligt det vore att jobba inom äldreomsorgen, berika en annan människas liv och göra skillnad för den som mest behöver det? Endast 1,5 procent i Stockholms stad tänker så. Det är ett mycket allvarligt samhällsproblem.

Det är min övertygelse att detta bottnar i att unga har svårt att få en naturlig kontakt med äldre i dag. Man kan inte få ett intresse om man inte får en inblick i glädjen att göra en annan äldre människa glad. Just på grund av detta brinner jag för att skapa ett ungt engagemang för vår äldreomsorg. Socialdemokraterna har alldeles för länge tillåtits öka generationsklyftorna i vårt samhälle genom sitt gråa folkhemsbyggande. Vi behöver hitta fler möjligheter för yngre och äldre människor att mötas.

Jag är stolt över att vara med i Alliansens kommande arbete för våra äldre. Livet handlar om att få vara sig själv, att få fatta sina egna beslut och ägna sig åt sina egna intressen. Det är just det som är frihet och självständighet, och det ska självfallet gälla livet ut.

Ett parti som inte skäms för att tycka annat är Vänsterpartiet. De yrkar i dag på att varje stadsdel ska ha ett kommunalt äldreboende. Hur hjälper det Stockholms äldre när driftsformer och ökat
kommunalt ägande blir viktigare än kvalitet i äldreomsorgen? Vi får inte gå tillbaka, och vi får inte heller stå still. Vi behöver gå framåt. Jag vill framhålla att valfrihet inte bara är att välja verksamhet eller driftsform. Det kan även vara att man som gammal fortfarande ska kunna gå på bio, ta sig till en hockeymatch eller vara spontan och ta en kaffe nere på torget. Det handlar om att kunna få hjälp med det som man vill göra.

Det kräver att vi alla jobbar hårdare med detta. Jag gick nyligen igenom Socialstyrelsens senaste undersökning av äldres uppfattning av kvaliteten i hemtjänst och äldreboende. Man mäter till exempel äldres åsikter om trygghet i hemmet, bemötandet och deras åsikter om maten. Men var någonstans frågar man vad äldre har för känsla av frihet i sitt eget hem? Vad har man för känsla av självständighet i den omsorg som man får?

För mig handlar allt om ett samhälle där fler människor möts och får möjlighet att vara sig själva. Det är en frihetsfråga att få göra sina egna val livet ut. Det handlar om det som Alliansens budget heter: Ett Stockholm där alla kan växa.

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.

Kommentera