Angående biståndsbedömningen

Fråga till äldreborgarrådet angående stadens biståndsbedömning

Utdrag från fullmäktigeprotokoll den 25 januari 2016:

Dennis Wedin (M): Hej borgarrådet! Äldreomsorgens nya utmaningar har nu börjat uppmärksammas mer och mer. Människor har andra förutsättningar och gör andra val än för 20 år sedan. Det står klart. Med utgångspunkt i Stockholms läns äldrecentrum, som forskar om just kvaliteten i hemtjänsten har tröskeln för när man kan beviljas äldreomsorg via kommunen höjts de senaste decennierna. Det är allas vårt stora misslyckande. SVT har uppmärksammat en platsbrist i Stockholm och att tröskeln är hög när man ska få ett boende trots vårdbehov. I dina kommentarer till detta hänvisar du mycket till att man ska ha någonstans att vända sig om man inte har biståndsbedömning. Men jag undrar lite grann hur du ser på att vi ska göra med dem som faktiskt bedöms ha ett vårdbehov men som inte får rätt vård.

Borgarrådet Lindblom (V): Nu ska vi se om jag har förstått frågan rätt. Du menar alltså vad man ska göra med de individer som får en biståndsbedömning och har rätt till ett äldreboende. Menar du dem som inte får plats på det önskade boendet eller dem som inte får plats alls? (Dennis Wedin (M): Eller hemtjänst – precis.) Okej! I de flesta fall när man har en biståndsbedömning och man har fått bedömning att till exempel få plats på ett boende följer vi alltid upp de gånger det blir avslag och säkerställer det hela tiden. Ofta tackar man då nej för att man inte har fått plats på just ett speciellt önskat boende. Då måste vi hela tiden titta på vad det är som gör att folk önskar vissa typer av boenden och vad vi kan göra för att höja attraktiviteten och kvaliteten i de andra. I de rapporter jag får från förvaltningarna bedömer jag att det oftast handlar om att man inte har fått plats på just det boende man önskar. Jag tror att det snart är dags att diskutera också innehållet i våra boenden. Vi har varit duktiga på vård- och omsorgsboenden, men servicehusen behöver vi diskutera. Hur kan vi lyfta kvaliteten? Vad har vi för strategi för innehållet i servicehusen? Vi behöver göra någonting åt fastighetsbeståndet – det vet vi i och med att 14 av 16 inte når upp till Arbetsmiljöverkets krav. Men ingen i den här salen vill lägga ned servicehusen, vad jag vet. Snart är det dags att diskutera i alla fall innehållet i dem. Men vad gäller avslag beror det som sagt ofta på att man inte får plats på just det boende som man önskade. Dessa problem kommer alltid att kvarstå så länge det finns populära boenden. Men det är klart att man ska följa det och hur man kan se till att de inte blir icke verkställda beslut.

Dennis Wedin (M): Tack för svaret! Jag tänkte mycket på att det visar sig att många får full hemtjänst, och att det då kanske skulle ha varit vårdmässigt bra att man också fick en plats på boende. Jag tänker kanske framför allt på att vi måste göra en omprövning av hur stadsdelarna arbetar just med biståndsbedömningen och om detta är en tröskel. Jag funderar också på om detta skulle kunna vara någonting som vi hittar en politisk enighet i. När stadens biståndshandläggare själva framhåller att man har ett krav på att man först ska ha maximalt med hemtjänst när man ansöker om boende tycker jag att vi alla har misslyckats någonstans. Det är stelbent, och det är oacceptabelt om det sker. Moderaterna har lagt fram förslag kopplat till detta i budgeten för 2016. Vi tänker framför allt på att centralisera biståndsbedömningen från stadsdelarna och reformera bedömningen till olika steg. Jag funderar lite på om detta kunde vara någonting vi kunde hitta en enighet i och kanske gå vidare med.

Borgarrådet Lindblom (V): Nu förstår jag vad du är ute efter. Jag fattade inte riktigt tidigare. Det här med hemtjänsttimmarna är alltid lite svårt, för om personer vill bo kvar hemma med full hemtjänst ska de givetvis erbjudas detta. Det beror på; man måste i så fall gå in och bryta upp statistiken, kanske göra individintervjuer och så vidare för att se vad det beror på. Det är alltså inte helt lätt att svara på frågan. Är det förändringar i preferenser som gör att fler vill bo kvar hemma, eller är det andra skäl? Det måste man titta på. Vad gäller biståndsbedömningen är det någonting som vi hela tiden måste tala om. Jag är verkligen för en blocköverskridande samsyn i äldreomsorgen, för detta är så pass stora framtidsfrågor, inte minst mot bakgrund av de demografiska förändring-arna. Vi kan inte ha fyraårig hattighet. Jag tror dock inte riktigt på centraliserad biståndsbedömning i dagsläget. Du kanske kan övertyga mig, men det blir väldigt långt. Vi har ibland en övertro på att vi ska förstatliga, kommunalisera, decentralisera eller centralisera. Då byter vi nivå, men får nya problem. Säg någonting, så får jag svara!

Dennis Wedin (M): Tack för svaret! Jag tror att vi dels måste erkänna biståndsbedömningen som den tröskel det är i dag och kanske våga se över system på ett sätt som vi inte har gjort tidigare. Då är det nog ett blocköverskridande samarbete som kan vara bra. Just när det kommer till hemtjänsten funderar jag också på detta att vi ser att många har full hemtjänst. Även om de inte ska in i boende måste man se över hur hemtjänsten kan stärkas. Där finns det en oro från vår sida inför den utredning som ska presenteras. Kommer det att vara vänsterideologiska reformer eller kommer det att vara utifrån Stockholms faktiska utmaningar? Det kommer vi att ha en debatt om när utredningen kommer. Jag tänker till exempel på det som Alliansen skrev i sin budget förra mandatperioden: När omsorgsbehovet och biståndsbeslutet inte stämmer överens, kanske på grund av ett hastigt ökat behov, ska det finnas möjlighet att snabbare ompröva sitt biståndsbeslut. Jag funderar på om också detta skulle kunna vara någonting som man kanske kan stärka. Gärna politisk enighet om centraliserad och reformerad biståndsbedömning, och framför allt mindre byråkrati, stärkta vårdmöjligheter och valmöjligheter!

Borgarrådet Lindblom (V): Vad gäller biståndsbedömningen tror jag att viktigare än att diskutera vilken nivå den ska ligga på är att diskutera biståndshandläggarrollen som sådan. När man gör tidsstudiemätningar, till exempel i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd, ser man att både socialsekreterare och biståndshandläggare har en låg andel klienttid. De ägnar en väldigt liten del av sin arbetstid till att faktiskt träffa medborgare eller de personer som de ska arbeta gentemot. Jag tror att om vi ska få en äldreomsorg som är flexibel, som verkligen är personcentrerad och som utgår från individens behov behöver vi förändra biståndshandläggarrollen. I dag är den alltför mycket av en grindvakt. Man har fakturahantering, och man ska se till att hålla budget. Vi behöver ha en biståndshandläggarroll där man jobbar proaktivt och uppsökande – klassiskt socialt arbete. Biståndshandläggare är också socialarbetare. Det vi gör nu i såväl det personalstrategiska arbetet som i socialförvaltningen och äldreförvaltningen är att titta på förutsättningarna för biståndshandläggare och socialsekreterare att just jobba socialt. Jag tror att det är det som saknas.

Kommentera