Angående årsredovisning för 2016, den 4 april 2017.

Ordförande! Jag fick okej för att visa en bild. Tack för hjälpen med det! Den här bilden kommer från avstämningen av mål och budget för 2017, och när vi pratar om årsredovisning och liknande tycker jag att det är viktigt att ta det här i beaktande också.

Jag vill särskilt uppmärksamma er på att det står att alla äldre har en trygg ålderdom och får en äldreomsorg av god kvalitet. Det har ni uppfyllt helt enligt egna mått. Jag tycker att det skär sig lite mot det jag läste i medierna vid flera tillfällen.

Jag läste om Erzsebet Breuer som vägde 45 kilo. Hon hade pacemaker, diabetes och hallucinationer och vågade inte längre bo ensam, men stadsdelen nekade henne en plats på ett äldreboende eftersom hon bedömdes vara för frisk. Tidigare under mandatperioden har vi kunnat läsa i medier om Inga-Lisa 96 år gammal som kände sig så ensam och rädd att hon ville dö när staden nekade henne ett äldreboende.

Vi har även läst om Margit vars barnbarn skrev i Expressen om att hans mormor får psykbryt på sin ensamhet. ”Jag har ju ingen att prata med så jag stirrar in i väggen. Inte för att jag ser vad som hänger där, men vad ska jag annars göra?” berättade hon själv. Jag är vid det här laget en av de seniora i äldrenämnden, och jag kan konstatera att riktlinjer för bidragsbedömning är en svår fråga, och det handlar också om personliga fall. Men just därför har jag under den här mandatperioden haft som fokusfråga att vi måste se över det här systemet, och med tanke på de här enskilda fallen måste jag också säga att det är mycket allvarligt när ni i dokument påstår att alla äldre har en trygg ålderdom. Det stämmer faktiskt inte, och man kan inte ljuga på det här sättet om seriöst målarbete.

Vi kan också se hur tre av nio mål i Farsta är uppfyllda när det gäller äldreomsorgen i dag. Vi vet att var sjätte person som sökte plats på vård- och omsorgsboende i Stockholms stad fick nej under 2015. Alliansen har efterfrågat siffrorna från 2016 i äldrenämnden, och vi ska ha en viktig diskussion om detta när de siffrorna kommer. Signalerna jag får från stadsdelarna är att det fortsatt är svårt för äldre över 85 år som känner oro eller otrygghet i sitt eget hem att få ett positivt biståndsbeslut till ett lämpligt äldreboende.

Det är uppenbart att två år med socialdemokratiskt styre och skattehöjningar inte har medfört ökad trygghet, ökad kvalitet eller ökad generositet för Stockholms äldre. En sak är också värd att påpeka. Erzsebet, Inga-Lisa och Margit, alla jag nämnde, fick plats efter att medierna uppmärksammade dem. Jag undrar om det är en slump. Vi kan inte ha ett system där anhöriga måste få kontakt med en journalist för att få besluten ändrade.

Just detta tar vi upp i vårt budgetförslag. Det handlar om en reformerad biståndsbedömning där man får en fast kontakt för att kunna få sitt beslut omprövat. I dag uppger folk att biståndsbedömarna inte går att nå och att de inte får ägna sig åt uppsökande kvalitetsarbete. Det ska vi ändra på. Stockholm behöver en politik som inte sviker. Det här är uppgifter som vi måste ta på allvar.

Kommentera